1 juni -en skräckens dag...

Ja, idag är ett jubileumsdatum som inte alls bör firas egentligen, däremot är två händelser på ett morbitt sätt så pass fascinerande att de bör uppmärksammas en dag om denna (om inte annat för att min kommande roman hittar sin början i dem J).

1 juni 1675

Det som kallats Det Stora Oväsendet slår ett tvivelaktigt rekord; på Häxberget i Ångermanland förs 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar fram till bödeln som väntar med sin tunga yxa. Dömda för trolldom och samröre med djävulen ska de avrättas för att sedan brännas på bål (det är en myt att man brände dem levande). Just denna häxprocess i Torsåker slutade med den största massavrättningen i Sveriges historia (i fredstid), lite oklart om alla avrättades just denna dag men det stora flertalet gjorde det.

Det som startat som ett enskilt mål mot Märit Jonsdotter i Älvdalen 1668 hade nu sju år senare växt sig bortom all kontroll. Men det var först när hysterin nådde Stockholm under 1676 och några av de mer bemedlade kvinnorna blev anklagade som man började inse att vittnesutsagorna från barn kanske inte var att lita på… Totalt avrättades cirka 300 personer för trolldom och häxeri under åren 1668-1676. Efter detta år slutade i princip domstolarna ta upp dessa mål men straffet för trolldom togs inte bort ur lagboken förrän 1779.

Idag känns det så fullständigt bisarrt och overkligt men då var det inget annat än en brutal verklighet. Det är ganska lätt att se på människorna som levde på denna tid som mentalt handikappade fån, men det är såklart inte sant. Det var bara en annan tid. Andra förutsättningar. Tänkte på det när jag var i Botswana och tältade ute i vildmarken långt från mobilnät och civilisation; en natt vaknade jag av ett öronbedövande rytande bara någon meter utanför tältduken. Ensam. En hyena och leopard fightades vilt, erkänner direkt jag var skiträdd… Tillsammans med alla andra märkliga ljud som fyller de becksvarta nätterna; ja då är det inte så svårt att förstå att man kan tro på både det ena och det andra…

Jaja åter till häxorna; För att komma till rätta med den växande häxhysterin tillsattes en Trolldomskommission som utfärdade sina första dödsdomar 1669 i Mora. Man ville statuera exempel och dömde således 23 människor till döden varav 15 avrättades. Ordföranden i denna kommission var Lorentz Creutz som i ett brev till det kungliga rådet nästan ursäktar sig för de hårda domarna. Men han verkar ha full tro på det han gjorde:

”Med hjälp av de snabba och oväntade avrättningarna har vi lyckats injaga en betydande rädsla hos dem som ägnat sig åt sådant här djävulskap och jag förmodar att detta, näst Guds hjälp, skall leda till att ondskan hämmas och trängs tillbaka …”

Men han hade ju som historien visar ordentligt fel, som mänskligheten bevisar om och om igen så brukar våld inte lösa situationer på sikt och så blev inte fallet denna gång heller. Men detta leder oss till nästa händelse, exakt ett år senare.

1 juni 1676

Svenska flottan seglar för styv kuling norrut längs den öländska kusten tätt följda av den holländska och danska flottan. Det enorma regalskeppet Kronan är ett av dem (bara två fartyg i världen kunde mäta sig med henne). När den holländska amiralen Tromp närmar sig verkar det som att Kronan ska vända upp och ta strid men giren blir för snäv och hon kantrar. 58 ton krut och kulor tar fyr och Kronan exploderar. Nästan alla av de 850 männen ombord omkommer. En av kropparna som flyter i land är Lorentz Cruetz. Jäpp, samme man som varit ordförande i Trolldomskommissionen. Han hade lyckats bli utnämnd till amiral för den svenska flottan trots att han inte hade någon som helst sjövana (eller krigserfarenhet heller för den delen). På årsdagen efter den största häxavrättningen i historien flyger han i luften…

Kronan upptäcktes över 300 år senare av Anders Franzén (han som även upptäckte Vasaskeppet) och arkeologiska dykningar har pågått där under lång tid. Många föremål kan ses i en permanent utställning i Kalmar. Många av de omkomna begravdes i Hulterstads kyrka på Öland där också ett minnesmärke i form av ett ankare finns liksom en minnestavla inne i kyrkan (som för övrigt också stoltserar med en runsten, kanske inte helt vanligt).

Och det är här min roman tar sin egentliga början. Kronan går under och Creutz hittas av prästen i Hultestads by som förfärad sett på när den svenska flottan fullständigt krossas. För ölänningarna väntade nu en svår tid. Då flottan var besegrad fanns det inte längre något skydd och en invasion var oundviklig, frågan var bara när den skulle komma. Det blev året därpå. 580 gårdar, 5000 ladugårdar och 3000 tunnor säd brändes. Det är under denna tid prästen i Hulterstad får kallelsen från Gud. Han har en uppgift att uppfylla, han vet bara inte riktigt hur han ska mäkta med den. Allt han kan göra är att lita till Guds kraft. Frågan är bara om det verkligen är Guds vilja han lyder, eller kommer de visioner han får från ett helt annat håll… och kanske finns den verkliga faran i en annan tid, flera hundra år längre fram…? I oktober får du veta. Om du läser Själseld J

//Maths