"Den gråtande madonnan på Monte Pino" är Mattias Lönnebos senaste bok. Det är inte så ovanligt med skrivande präster, men präster som skriver skräckböcker faller helt klart utanför ramarna.
Vad handlar den om?
Mattias: Den handlar om stackars Alfonzo, som förlorat sina föräldrar och hamnar på ett katolskt barnhem. Han är övertygad om att Jesu mor, Maria, alltid vakar över honom i hans riktiga mors frånvaro. Han har trots allt ett slags trygghet i allt det svåra genom detta. Efter en tid dyker hans okände farbror Luc upp och adopterar honom. Farbrodern är en kontrast till den inrutade katolska barnhemstillvaron. Han är vetenskapsman och har blivit stormrik genom ett framgångsrikt läkemedel. Men allt står inte rätt till i den pittoreska staden Mijas. Snart börjar mystiska och skrämmande saker att hända. Vad är det hans farbror håller på med i källaren?
Varför skrev du den?
Mattias: Boken var rolig att skriva och det är ju ett gott skäl. Samtidigt innehåller den svidande och aktuell civilisationskritik och kritik av den rätt makten tar sig. Även den konstruerade motsättningen mellan tro och vetande behandlas, och så har vi ju temat om hämnd och försoning, synnerligen aktuellt i det pågående terrorkriget. Jag har helt enkelt använt en lättillgänglig och underhållande form för att diskutera seriösa och aktuella problem. Jag gillar dessutom att beskriva vänskap och kärlek som övervinner svårigheter, människor som stöttar varandra mot alla odds. Det är nog ett kännetecken för mina böcker, något jag gillar att beskriva. S
Du använder thriller och skräck för att framföra ett budskap?
Mattias: Ja, det är riktigt. Men den är samtidigt skriven för att vara underhållande och spännande; svår att lägga ifrån sig. Man kan säkert läsa den bara därför.
Du beskriver kristna fördomar mot muslimer i boken, varför?
Det är tragiskt att så många människor har stora fördomar mot varandra. Ofta beror det på okunskap. Personerna i boken har helt enkelt aldrig träffat några muslimer. De har fått lära sig att de muslimska morerna var fiender man besegrade på 1400-talet. Nu ser vi att kristna förföljs i Mellanöstern av muslimska fanatiker och våra politiker är skrämmande tysta av rädsla att trampa på ömma tår. Fegt och tragiskt. Fördomarna är en del av vår mänskliga svaghet som skildras i boken.
Kommer inte någon i kyrkan att reta sig på att en präst skriver skräck?
Mattias:
Blir boken en succé?
Mattias: Hahaha! Det har jag ingen aning om. Det skrivs ju så mycket, men jag hoppas naturligtvis att någon vill läsa det jag lagt ned så stort arbete på. Andra får bedöma hur väl jag lyckats. Det är mycket möjligt, ja, kanske även troligt. Om ingen blir upprörd har man nog misslyckats, då blir förmodligen heller ingen berörd. Jag tror ändå att de flesta kommer att kunna uppskatta boken och förstå varför jag skrivit den. Det enda jag inte kommer att tåla är om folk kritiserar mig för den här berättelsen utan att ha läst boken, det skulle inte vara så smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar